Stolt & nedslagen på samma gång
Nu har jag inte haft kontakt med min far sedan i mitten av juli. Det känns självklart sorgligt eftersom han trots allt är min far, men på ett sätt är det också väldigt skönt. Inget bråk, ingen besvikelse och inga förväntningar. Vi har bråkat och han har svikit mig konstant sen mamma och pappa skilde sig för en herrans massa år sen och det är skönt att det har fått ett slut.
Jag har lyckats att inte ägna honom många tankar sedan den dan då jag sa att jag inte ville ha mer med honom att göra, jag har varit stark och det känns bra. Jag är stolt över mig själv. Jag har avslutat en relation som bara tar energi och tårar. Jag har avslutat en "destruktiv" relation och gjort mig själv en god gärning.
Självklart tänker jag på honom fortfarande, men det är en sak jag alltid kommer att göra. För trots allt älskar jag honom av hela mitt hjärta, har alltid gjort. Men en del saker som man vill och försöker få att funka, gör helt enkelt inte det.
Jag har lyckats att inte ägna honom många tankar sedan den dan då jag sa att jag inte ville ha mer med honom att göra, jag har varit stark och det känns bra. Jag är stolt över mig själv. Jag har avslutat en relation som bara tar energi och tårar. Jag har avslutat en "destruktiv" relation och gjort mig själv en god gärning.
Självklart tänker jag på honom fortfarande, men det är en sak jag alltid kommer att göra. För trots allt älskar jag honom av hela mitt hjärta, har alltid gjort. Men en del saker som man vill och försöker få att funka, gör helt enkelt inte det.
Kommentarer
Trackback
